Peter Johannesson: SIXTUS featuring Herbie Hancock

EmArcy/Universal

Recorded at KMH Studios, Stockholm, 1995

1. Bleke (Peter Johannesson)
2. Cyberman (Magnus Lindgren)
3. Sixtus (Peter Johannesson)
4. Jojo (Max Schultz)
5. Tranespotting (Max Schultz)
6. The Garden (Max Schultz)
7. Slowfox for Loners (Max Schultz)
8. Sixtus (live trio version) (Peter Johannesson)

Peter Johannesson
drums
Herbie Hancock
piano, keyboards
Magnus Lindgren tenor saxophone
Markus Wikström bass
Max Schultz guitar
Nils Landgren trombone (1, 2, 3)
Johan Hörlén alto saxophone (2)
Peter Asplund flugelhorn (2, 3)
Magnus Broo trumpet (1)
Anders Kjellberg french horn (1)
Tommy Knutsson french horn (1)
Håkan Nyqvist french horn (1)
Bertil Strandberg euphonium (1)


Svenska Dagbladet 010801
Det börjar med bleke och maklig sjö. Så tar vinden våldsam fart. En bild av vila visavi utåtriktad energi? Eller av yttre lugn i motsats till inre kaos? Pianisten Herbie Hancock ger fart åt stormen, gitarristen Max Schultz gestaltar stillheten. De tretton musikerna varav många blåsare, bildar ett smärre storband. Stycket heter Bleke och är liksom titelspåret komponerat av trumslagaren Peter Johannesson.
Det här är det strålande resultatet av hans mångåriga vänskap och samarbete med Herbie Hancock. Inte minst är det ett generationsmöte. När skivan spelades in vintern 1995 var exempelvis den yngste musikern, tillika medkompositören och medarrangören, tenoristen Magnus Lindgren ännu bara tjugo.
När Hancock bryter in med sin väldiga amerikanska jazzenergi ger han färg åt materialet och tar med sig de unga svenskarna på ett omtumlande musikäventyr.
Ingrid Strömdahl


Dagens Nyheter
Hancock värd att vänta på i sex år
Trumslagaren Peter Johannesson kunde fått en bättre start på sin skivkarriär - samtidigt kunde han inte ha fått en bättre start.
”Sixtus” spelades in redan i februari 1995 men har inte släppts förrän nu på grund av skivpolitiska turer på internationell nivå, långt ovanför Johannessons huvud.
Orsaken är pianisten Herbie Hancock, de båda är bundisar sedan en Hancock-konsert på Gröna Lund på 70-talet. När Johannesson skickade ut en trevare om eventuell medverkan på den här skivan reste sig Hancock gladeligen och for från Los Angeles till Stockholm. Men inte heller han, så internationell stjärnartist han är, kunde förutse de turer som män med maktbefogenheter skulle orsaka.
Nå, nu är skivan ute och den har definitivt inte åldrats. Musiken är mestadels en melodiös boprotad jazz som ibland klingar Metheny, skriven av medverkande gitarristen Max Schultz, Peter Johannesson själv och den då på den svenska jazzscenen purfärske saxofonisten Magnus Lindgren. De flesta låtar har både karaktär, starka melodier och utmärkta soloinsatser.
Framför allt får man mycket Herbie Hancock för pengarna. Skivan formligen ångar av prestigelös spellusta och när Hancock avlossar sitt rytmiska fyrverkeri är det ingen som kan slå honom på fingrarna, hans intensitet är oöverträffad. Och Johannesson hänger på, de båda har ett samspel man sällan hör.
Inget är så energikrävande som maktlöshet men om Peter Johannesson har känt frustration under de år som skivan legat outgiven kommer han att kunna känna sig desto nöjdare framöver. ”Sixtus” är ett charmant stycke nutidsjazz.
Måns Wallgren


Jönköpings-Posten
Årets bästa skiva
Vem i all sin dar är Peter Johannesson? En svensk trummis som tidigare inte gjort mycket väsen av sig, är svaret.
Men vad gör Herbie Hancock här då? frågar man. Jo, de bägge träffades för ett antal år sedan i USA och vänskapen inleddes. I februari 1995 kom Herbie till Sverige då denna inspelning gjordes. Och det blev något av det bästa jag har hört!
Här finns en imponerande line-up med Max Schultz, Magnus Lindgren, Nils Landgren, Magnus Broo, Peter Asplund och Johan Hörlén, för att nämna några.
Det är ett grymt tryck, och Herbie är i en form jag sällan hört honom. Han och Peter driver musiken till oanade höjder. Men här finns också mjukt lyriska partier med Max Schultz finstämda gitarr.
Det här är helt enkelt en så fullkomlig produktion man kan tänka sig, ett mästerverk. Jag vågar redan utnämna den till årets jazzskiva. Vad ska toppa det här?
Bo Levander


DownBeat
4 stars
Featuring drummer Johannesson, with a youthful Lindgren, Nils Landgren and Herbie Hancock, Sixtus is a bravura tour de force where the breathless energy and variety of Johannesson’s arrangements and compositions give coherence to the set. Hancock’s contribution is to the fore, yet he never dominates proceedings, instead happy to work away in a style that recalls the spirit and invention of the Blue Note days. Guitarist Max Schultz possesses a lightness of touch and delicacy reminiscent of Jim Hall and Peter Bernstein.
This image is a theme.plist hack